Samarbete med Bauhaus-universitetet: Människan däremellan
Vad händer, när vi går in i eller ut ur en byggnad? Vad upplever människan under detta, viken roll spelar arkitekturen, vilket inflytande har tekniken? Studenter från Bauhaus-universitetet i Weimar befattar sig tillsammans med Siedle med dessa frågor. Resultaten presenteras i den nu utgivna boken "tröskelrum". Modellen visar en av studenternas skisser: Welcomebooth av Christian Müller reagerar på dagens behov av individualitet, kommunikation och säkerhet. Foto: Tobias Adam.
Arkitekturfakulteten på Bauhaus-universitetet i Weimar ägnade ett seminarium för masterutbildningen för temat "tröskelrum". Där undersökte 25 blivande arkitekter komplexa frågor angående tröskeln:

Vad är en arkitektonisk tröskel?
Hur kan ett tröskelrum definieras?
Vilken uppgift tar tröskelrummet över från arkitekturen, när det gäller ansluta och uppleva?

Först analyserade studenterna konkreta arkitekturer och sedan skissade de själva på egna modeller för tröskelrummen. Siedle initierade evenemanget, gav inblick i utvecklingen och produktionen av systemen för byggnadskommunikationen och analyserade utkasten.

Foto: David von Becker.
Welcomebooth av Christian Müller är en receptionsmöbel för bostadshus, som reagerar på de aktuella anspråken på individualitet, kommunikation och säkerhet. Brevlådan och ringklockan blir till rum. Med hjälp av bildskärmar, som kan användas individuellt, är det möjligt att lämna meddelanden. Fotokabinerna används för överföringen av fysiska eller virtuella meddelanden eller som extra säkerhetsbarriärer ("tröskelrum", sida 73 ff).

Illustrationer: Christian Müller
Ekaterina Galinkas tröskelrum utgörs av en iscensatt ingång till ett tärningsformat utställningsrum. Slitsarna i ytterväggen släpper rytmiskt in ljus inuti volymen. Denna effekt förstärks genom trängre ställen; genom förändringar av rummets insidor och taket: Det uppstår ett stegat, trattformat rum (”tröskelrum”, sida 52 ff).

Foto: Tobias Adam
Meandern av Fanny Pirschel är tänkt som en rumslig sekvens. Därmed följer den Mies van der Rohes konception av rummet och dess kontinuitet av rum. Besökaren guidas och leds med hjälp av väggskivor. Först står väggskivorna bara i lös relation till varandra och öppnar flera möjligheter. Ju mer man närmar sig tröskeln, desto mer stänger sig vägen ("tröskelrum", sida 49 ff).

Foto: Tobias Adam
En första konklusion är: Varje tröskel är kommunikation. Inte tack vare den inbyggda tekniken, utan redan genom sin existens. Den sänder många olika signaler, den kan vara inbjudande eller avvisande, den öppnar sig och byggnaden, eller den stänger den. De gör allt det, vare sig vi vill, planerar och gestaltar det eller inte. Det bästa är att medvetet välja det språk som en ingång talar.

På bilden: Till Boettger, professor för design och rumsgestaltning, och Peter Strobel, ledare för företagskommunikationen hos Siedle.

Foto: David von Becker
© 2020 S. Siedle & Söhne OHG
TOP