ARCH+ Features 36: Projekt Bauhaus
År 2019 är det 100 år sedan Bauhaus grundades. Av denna anledning genomför initiativet ”projekt Bauhaus” en kritisk inventering av Bauhaus-idéerna, en process som ska pågå i 5 år och som ska testa dem för att se om de kan applicerats på nutidens väsentliga frågeställningar. Inom ramen av ARCH+ features tillkännagavs frågan för år 2015 som behandlades i fyra parallellt organiserade diskussionsrundor: Kan gestaltningen ändra samhället?
Syftet med de korta och pregnanta panelerna är att åskådliggöra gestaltningens olika aspekter, för att göra diskussionen i projektgruppen tillgänglig för allmänheten och att stimulera det fortsatta tänkandet och deltagandet. I sin introduktion förklarade Nikolaus Kuhnert, utgivare av tidskriften Arch+, de mångsidiga inspirationerna och anknytningspunkterna som Bauhaus erbjuder vår tid. Han betonade, att inom ramen av evenemanget måste Bauhaus förstås med utgångspunkt från dåtidens sätt att tänka. Målet är inte att göra historia, utan att kreativt göra möjligheterna användbara för nutidens arkitektur och samhälle.
I sin introduktion pratade Jesko Fezer, arkitekt, designer och högskolelärare, om de många olika aspekterna i fenomenet Bauhaus. I diskussionen efteråt med Jan Wenzel ägnade han sig åt temat ”Kairos och gestaltning”. Vilket värde gavs ”Det riktiga, gynnsamma ögonblicket”, när Bauhaus grundades och utvecklades? Och hur ska man tyda det ambivalenta förhållandet till statliga institutioner, som i olika historiska situationer verkade göra saker möjliga, men som i andra uppträdde begränsande – ända till förintelse? Med tanke på detta historiskt prekära förhållande och faktumet, att Bauhaus 100-års jubileum avancerade till ett evenemang med statlig representation, ställer sig frågan, säger Fezer och Wenzel i sin sammanfattning, om staten inte borde utöva en självkritik i detta sammanhang.
Fram till februari 2014 hade Philipp Oswalt, arkitekt och professor vid universitetet i Kassel, varit direktör och medlem i ledningen för stiftelsen Bauhaus i Dessau sedan fem år. I sin introduktion slog han en bro mellan Bauhaus under mellankrigstiden och nutiden.
Walter Scheiffele, grafikdesigner och konsthistoriker, analyserade ”myten Bauhaus”. Den är resultatet av Walter Gropius framgångsrika iscensättning, som stiliserade Bauhaus till ett unikt evenemang och som till följd av auktoritär interpretation i Tyskland vann över den helt moderna stilriktningen. Med etableringen av denna ”unika egenskap” förloras även Bauhaus-konstnärernas framgångsrika relationer till den dåvarande politiken och ekonomin ur blickfältet. Retuscherna på förbindelserna till de sociala rörelserna och den tekniska utvecklingen, som är så viktiga för den moderna kulturen, lämnar sina spår även på dåtidens dokument, och de verkar fortfarande i dag.
Konst- och kulturhistorikern Anja Baumhoff fokuserade på Bauhaus som ett socialt experiment. Det tidiga Bauhaus påverkades av livsreformrörelsen och pendlade mellan social romantik och utopiskt överskott. Gestaltning förstod man som ett socialt fenomen, vilket man trodde skulle kunna förändra samhället varaktigt.

Alla foton: David von Becker
© 2020 S. Siedle & Söhne OHG
TOP